Ett år. 365 dagar.

"One year. 365 days. It's crazy how fast one year can go by. When I left Sweden I had no idea of what was waiting for me. But what a amazing year it has been. I have seen so many beautiful places, meet so many new people, got new friends for life and become a part of this amazing family. I can't thank my host family enough for letting me being one of them. My host mum who is more like my close friend, who I can laugh with, tease or just talk about anything. My host kids that feels more like my own. They fill my days with laugh and joy. I can never describe how much they mean to me. Thank to everyone that made this year so special. I'm so glad to say that my journey doesn't end here and that it continues for 9 more month. ♥"
 
Så löd det under dagens instagram bild. Jag har inte ord för att beskriva denna resan. Det har varit ett sånt fantastiskt år. Ni har ju fått följa mesta dels av vad jag gått igenom. Men allt syns inte genom bloggen och allt kommer inte med. Ibland känns det som om bloggen blir en förfinad version. Idag kom en sån våg igen. Där jag känner mig ensamaste i världen, tårarna börjar rinna och jag bara saknar alla där hemma. Men det går ju över och känner mig redan bättre. Men det jag vill säga, det är inte alltid som på rosa moln. Det går upp och ner som en berg och dalbana. Men sånt skriver man ju inte. För hur kul är det att läsa? Jag skriver ju ibland när det är lite jobbigt. Men det finns fortfarande mer bakom skärmen. Alla är olika. Vissa saker här driver mig till vansinne, men det är inget jag känner att jag vill dela med mig om till hela världen. Tror även om du hittar din perfekta värdfamilj så kommer det alltid finnas olikheter. 
 
Det är en sån konstig känsla att veta att mitt år skulle varit slut idag. Jag skulle kunnat ha min biljett hem till Sverige. Men jag är så himla lycklig att jag inte ska det. Jag kan inte tänka mig att lämna mina älsklingar redan. Världens finaste ungar! Dom är så himla góa. Jag vet att "one day they going to break my heart". Redan nu ber dom mig flera gånger i veckan att stanna i 10 år till och när jag säger att jag inte kan, så säger dom 100 då? Det är ju så tårarna tränger fram. Mina älsklingar. 
 
Så nu fick ni ta del av lite tankar på ett års dagen. Väntar på att dom ska komma hem så jag kan jobba någon timme innan världens finaste värdmamma gav mig ledig lite tidigare ikväll så jag kan gå ut och äta med Louise för att fira min ett års dag. Sen ska vi se PLL finalen!!!! Sex år har vi längtat efter att få veta vem A är. Och ikväll är det äntligen dags. Knappt taggad!!
 
GRATTIS PÅ ETT ÅRS DAGEN TILL MIG!!! 
 
Här kommer en bunte med gamla godingar från året som gått. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar:


Trackback