Long time no seen

Hej kära bloggläsare!
 
Har inte varit inne här sedan jag skrev sist. Det har gått några månader nu sedan jag skrev sist och ännu längre sedan jag åkte från San Francisco, närmare 5 månader faktiskt. Det är mycket som har hänt sedan jag skrev det där inlägget två veckor efter att jag kommit hem. Och måste faktiskt säga att det är flera av er som besöker bloggen varje dag. Imponerande. Sen vill jag säga förlåt för att jag inte svarat på era frågor, men har som sagt inte varit inne och därför inte sett dom. Svarar i efterhand och hoppas ni ser.
 
Livet då? Vad har egentligen hänt på fem månader? Jag spenderade sommaren med att jobba på fritids och inom äldrevården, jag var i stallet, träffade vännerna och hängde massor i gymmet. Efter sommaren då? Jo nu är det faktiskt så att jag flyttat igen. Jag pluggar i Halmstad och har flyttat dit för att leva som student i fyra år. Som tur var är inte avståndet lika stor och det är bara 1h hemifrån, vilket är ganska så skönt. Men efter att ha varit inneboende i 2,5 år så är det jävligt skönt att ha sitt eget place igen. Att börja plugga kan vara ett av dem bättre besluten jag tagit. Det är grundlärare F-3 som gäller och jag känner bara att det är så himla rätt. Det är en skön känsla!! Det är verkligen super roligt och vissa lärare är bara så fantastiska och man blir verkligen inspirerad!!! Det finns inget bättre än att sitta i skolbänken och få höra om lärare som är så passionerade över sitt yrke och man kan se lågan i deras ögon. Det känns bra att få ha förebilder redan under första kursen. Sen att det är sjukt mycket, huvudet svämmar över av information och kunskap och man har knappt koll på någonting, det är en annan femma ;o) skämt och sido. Det är inte lätt alla gånger, snarare tvärt om. Men det är det som gör det ännu roligare.. Att våga utmana sig själv och känna hur man själv utvecklas är en fantastisk känsla!!
 
Men för att svara på frågan jag själv ställde mig många gånger om jag någonsin kommer komma tillbaka till Sverige livet så är svaret; JA! Det tar tid men att äntligen få en vardag, något att se fram emot och nya utmaningar att bita tag i känns jävligt skönt. Året som aupair har fortfarande ändrat mig och påverkat vem jag är och det är något som jag har med mig varje dag, men det finns ett liv efter också. Man måste bara ge sig själv tid att våga släppa taget och våga ta nya utmaningar.
 
Det finns många gånger jag saknar Cali och allt vad det innebär, så kommer det nog alltid att vara. Det är en tid som alltid kommer ha en speciell plats i mitt hjärta och jag skulle inte byta ut den mot någonting i hela världen. Det jobbigaste man kan göra är att börja kolla igenom bildena på telefonen, då får man garanterat återfall och tårarna rinner för man saknar det så det gör ont. Det är bara så det är. 
 
I december får jag iaf åka tillbaka och hälsa på i tio dagar, jag kan inte beskriva lyckan. Cali kommer alltid vara my second home. ♥
 
Förvänta er inga direkt inlägg här. Detta är som en fin dagbok av mina år i San Francisco och jag kommer förmodligen aldrig tabort den. Men jag kommer inte heller hänga här. Denna boken är slut och nu har jag påbörjat en annan. 
 
Puss och kram!
 
 
 
 
 
 

Seattle

Jag och Louise åkte till Seattle fredag morgon och stannade till måndag kväll. Det var super mysigt att få en sista helg tillsammans med henne. Ett fint avslut på vår tid i SF tillsammans!! ♥ Vi såg massa fina ställen och åt superf god mat alla dagarna. Man behövde inte jättemånga dagar i Seattle för att se allt men oj vad mycket god mat dom hade. Här är lite blandade bilder från vår långhelg.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Home away from home

Hej! Det var några veckor sedan. För att vara ärlig har jag inte vetat vad jag ska skriva och vet fortfarande inte. Har nu varit hemma i Sverige i dryga 2 veckor. Jag vet fortfarande inte vad jag ska svara på frågan om hur det känns att vara hemma. Det känns lite som att vara "home, but away from home". För let's face it, San Francisco har varit mitt hem nu i två år. 
 
Det känns som jag har varit hemma så sjukt länge. Att mitt aupair liv var en helt annan livstid. Det är svårt att greppa vad faktiskt hände. Jag saknar mina älsklingar varje dag. Bara tanken av att en dag få krama om dom igen gör nästan att jag börjar gråta. Mina hjärtan! Jag har varit väldigt lyckosam att vi har kunnat skypa varje söndag, det känns skönt att få se deras ansikten varje vecka fortfarande. Sverige har bjudit på ett fantastiskt välkomnande och jag kan inte klaga på den svenska sommaren precis. Det har varit fantastiskt att få träffa familjen och vännerna igen, att andas hästdoft och få sitta på hästryggen igen, äta svensk mat och spendera massa timmar på favorit gymmet igen. Jag har fått lite mer jobb och jag borde egentligen inte klaga. Men något fattas fortfarande. Det är som man är lite främmande i sitt eget land igen. Det är så svårt att förklara. Ännu svårare är det att förklara för dom som inte gjort en resa som denna. Det går inte. För hur ska jag kunna förklara något för någon annan som jag inte ens kan förklara för mig själv? 
 
Jag skulle ljuga om jag säger att jag inte saknar barnen, familjen, mina vänner och San Francisco. Det är verkligen en stor förändring att komma hem. Det går verkligen upp och ner, hela tiden. Det som skrämmer mig mest är nog att man vänjer sig så snabbt vid nya saker. Att mitt SF-liv känns som det var så länge sedan. Att jag kommer hem här nu och allt är precis som vanligt. Det är så himla stor skillnad mellan liven. Och hur går man vidare? Utan att förlora den personen jag har blivit. För förändras det gör man. Och då menar jag inte utseendet, utan prioteringar och tankar i huvudet. För det är något som verkligen har ändrats och jag är livrädd att gå tillbaka och bara vara nöjd med vad jag har. Och det är klart man ska vara det, men man ska aldrig vara rädd för att försöka göra sina drömmar till verklighet. Det är så mycket som går runt i huvudet att ibland känns det som att det ska explodera. 
 
Även om många tror att det bara är att komma hem och allt är som vanligt igen. Så är det inte så. Det är en stor och svår omställning. Det är mycket tankar som snurrar i huvudet och en dag har jag kanske svar på hur det känns, men just nu vet jag inte. Det är underbart att vara hemma med alla jag älskar och göra alla mina favorit saker men det hjälper ändå inte när halva mitt hjärta är kvar i San Francisco! ♥
 
Denna artiklen är bland det bästa jag har läst och stämmer så himla bra. Den är på engelska men läsvärd!!
KLICKA HÄR!
 
En annan dag ska jag försöka uppdatera er med lite bilder från både Seattle och New York och kanske lite mer vettig text.
Puss och kram!